Kodnamn EA20: när Migrationsverkets språkanalys blir dold bevisning

SVT:s granskning Kodnamn EA20 visade hur Migrationsverket köpte språk- och kunskapsanalyser av Sprakab – medan anonyma analytiker, vars meriter inte kunde prövas, fick avgörande tyngd i asylbeslut.

Sammanfattning: När en asylsökande saknar handlingar som gör identitet eller hemvist sannolik kan Migrationsverket beställa en språk- och kunskapsanalys. Under lång tid köptes tjänsten framför allt av det privata företaget Sprakab. Analytikerna arbetade under kodnamn – i flera ärenden under beteckningen EA20 – och varken den sökande, ombudet eller i praktiken ens myndigheten kunde öppet granska vem som uttalade sig, vilken utbildning personen hade eller hur ljudfilen faktiskt bedömts.

SVT:s Uppdrag granskning avslöjade 2014–2015 hur denna kedja kunde bli rättsosäker: falska meriter hos en hemlig analytiker, sakfel i kunskapsfrågor, slutsatser om ”manipulation” som oberoende lingvister avfärdade, och beslut där språkanalysen i praktiken pekade ut vilket land som skulle anges i utvisningen – trots att myndigheten samtidigt hävdade att analysen aldrig avgör ärendet.

Vad en språk- och kunskapsanalys egentligen är

Metoden används när andra utredningsvägar inte räcker. Den sökande får tala i telefon med en analytiker som ställer frågor om hembygden, institutioner, geografi och vardagskunskap, samtidigt som språket och dialekten bedöms. Resultatet sammanfattas i en rapport som Migrationsverket lägger till akten.

På papperet är det ett komplement. I praktiken kan rapporten bli den första – och ibland enda – tydliga pekaren mot ett land eller en region som den sökande inte själv uppgett. När handlingar saknas, när berättelsen är svår att kontrollera och när myndigheten behöver ange ett land i beslutet, får den externa analysen ett vakuum att fylla.

Just det vakuumet gör anonymiteten farlig. En vanlig sakkunnig i domstol kan höras, bemötas och prövas. En kodnamnsanalytiker i en telefonintervju går i regel inte att korsa på samma sätt. Det som kvarstår är företagets sammanfattning – och myndighetens tolkning av den.

Kodnamn EA20: den hemliga analytikern

EA20 framhölls av Sprakab som en av de främsta analytikerna på somaliska. Enligt Uppdrag granskning hade personen varit delaktig i närmare 5 000 språk- och kunskapsanalyser under cirka åtta år. Det är inte en marginell bisyssla i några enstaka ärenden; det är industriell volym i livsavgörande beslut.

Med hjälp av brittiska domstolshandlingar kunde SVT identifiera mannen bakom kodnamnet och jämföra meritförteckningen med universitetsuppgifter. Flera kurser och utbildningspåståenden stämde inte. Oberoende somalisk lingvistik – bland annat professor Abdalla Omar Mansur vid universitetet i Rom – ifrågasatte också de breda språkkunskaper som lyfts fram. Därtill framkom uppgifter om brottmålsdomar och skulder hos Kronofogden, faktorer som enligt rapporteringen vägts in när mannen själv sökte, men nekades, svenskt medborgarskap.

Migrationsverkets dåvarande rättschef Fredrik Beijer sa till SVT att medvetet falska uppgifter om kompetens är en fara för rättssäkerheten och att saken måste utredas vidare. Sprakabs vd Pia Luu avböjde att svara på frågor om EA20 och de felaktiga analyserna i programmet.

När rapporten utelämnar det som talar för den sökande

UG jämförde ljudfiler och fullständiga fråge- och svarssekvenser med Sprakabs kortfattade rapporter. I flera fall saknades delar som talade till den sökandes fördel, samtidigt som analytikern hade faktiskt fel i kunskapsfrågor.

I Mohameds fall – en man som uppgav att han flytt Al-Shabaab från Afgoye i södra Somalia – pekade EA20:s analys mot Somaliland. Samtalet varade drygt 18 minuter. Mohamed svarade korrekt att området har sju distrikt och räknade upp dem. I Sprakabs analys stod att det skulle finnas tio distrikt och att Mohamed misslyckats. Enligt UG hade Migrationsverket kunnat kontrollera uppgiften i sin egen kunskapsbank.

För Jamac, som uppgav södra Somalia, pekade analysen i stället mot Kenya eller Tanzania – länder han uppgav att han aldrig varit i. Mönstret är detsamma: en kort telefonintervju, en anonym bedömare, en sammanfattning som blir tung i beslutet, och en sökande som i efterhand möter en slutsats som är svår att bemöta utan tillgång till analytikerns identitet och kompetens.

Familjen Bakr: Syrien i berättelsen, Armenien i beslutet

Ett yazidiskt fall gjorde kedjans effekt särskilt synlig. Familjen Bakr uppgav att de kom från norra Syrien. Språkanalysen pekade i stället ut Armenien med hög säkerhet. Enligt UG fanns Armenien inte i utredningen förrän analysen slog fast språklig bakgrund där – och därefter beslutade Migrationsverket om utvisning dit.

En universitetsadjunkt i kurmanji vid Uppsala universitet, som lyssnade på inspelningen och träffade familjen, ifrågasatte om det ens är metodiskt försvarbart att dra sådana slutsatser från ett cirka 20 minuters telefonsamtal. Armenien meddelade senare att familjen inte var landets medborgare.

Presschefen Fredrik Bengtsson sa samtidigt till SVT att en språkanalys aldrig har en avgörande roll och att den bara är en del av den totala bevisningen. Men i beslut UG granskade förekom formuleringen att språkanalysen får anses ha ”just ett betydande bevisvärde”. När myndighetens offentliga budskap och beslutstexterna går isär blir det svårt för den sökande – och för allmänheten – att förstå vilken roll den hemliga analysen faktiskt spelar.

Sumayo, 13 år: ”uppenbar manipulation”

I uppföljningen Det ljugande barnet (2015) visade UG att samma analytiker EA20 använts även i ärenden med ensamkommande barn. 13-åriga Sumayo uppgav att hon kom från Buulaburde i södra Somalia. Efter språktestet drog Sprakab slutsatsen att hon försökt imitera en sydsomalisk dialekt hon ”inte behärskar”. En snabb rättning av ordet för moské beskrevs som ”uppenbar manipulation” – en formulering som sedan användes i Migrationsverkets utredning.

Professor Mansur, som lyssnade på inspelningen, bedömde i stället att Sumayo talade en sydsomalisk dialekt väl och att påståendet om imitation var orimligt för ett barn i den åldern. Barnombudsmannen kritiserade att liknande upplägg förekom. Fallet visar en särskild rättssäkerhetsrisk: när en anonym vuxen analytiker tillskriver ett barn strategisk språklig manipulation, och när den sökande inte kan pröva analytikerns meriter, blir bemötandet nästan omöjligt.

Rättssäkerhetsproblemet i fyra punkter

  1. Outsourcad bevisvärdering. Staten behåller beslutet, men köper den avgörande hemvistbedömningen av ett privat bolag vars interna analytiker är dolda.
  2. Asymmetrisk partsställning. Den sökande kan i praktiken inte höra, korsa eller kontrollera den person vars utlåtande används emot dem.
  3. Diskrepans mellan policy och praktik. Myndigheten säger att analysen är kompletterande; beslutstexter och utfall visar att den kan bli den uppgift som pekar ut landet.
  4. Kvalitetskontroll efter skandalen, inte före. Falska meriter och sakfel upptäcktes genom journalistisk granskning och utländska domstolshandlingar – inte genom en synlig, oberoende kontroll som den sökande kunde lita på i realtid.

Vad hände efter avslöjandet?

Efter UG:s rapportering korsgranskades ett antal analyser bland annat av nederländska myndigheter; flera sattes ifråga. Migrationsverket lät tidigare justitierådet och ministern Sten Heckscher granska användningen av språkanalyser. Han ville inte kalla metoden rättsosäker som sådan, men kritiserade kvaliteten och att analyserna tillmättes för stor vikt. Radio Sweden rapporterade senare att Heckscher bland annat föreslog tydligare rutiner, samordning och att analyser inte ska beställas för tidigt i processen.

I riksdagsdebatten efter skandalen betonade regeringen att upphandlingskrav, uppföljning och kvalitetsrevisioner fanns, och att både Sprakab och Verified AB inhämtats i Heckschers uppdrag. Det är relevant som bakgrund – men det löser inte den principiella frågan: hur ska en asylsökande kunna bemöta ett utlåtande när expertens identitet och meriter är hemliga, och när myndigheten själv ibland saknar full insyn i vem som egentligen gjort bedömningen?

Migrationsverkets etiska råd har senare, i ett yttrande om automatiserade språkanalyser (2020), varnat för att extern språkbevisning lätt upplevs som starkare än den är, och understrukit att språkanalyser inte ska ha avgörande betydelse till den sökandes nackdel. Varningen är i sak densamma som UG:s fall illustrerade med mänskliga, anonyma analytiker: tekniken eller leverantören får inte bli ett falskt facit.

Varför fallet fortfarande är aktuellt 2026

Kodnamn EA20 är en historisk granskning, men kedjan den blottlade är inte ett museum. Så länge asylprövning bygger på att fastställa hemvist utan full dokumentation kommer staten att söka externa metoder: språkliga, tekniska eller kommersiella. Rättssäkerheten avgörs då av om den sökande kan förstå, bemöta och få prövat underlaget – inte av om leverantören bytt namn, metod eller automatiseringsgrad.

För den som står i ett migrationsärende i dag är lärdomen konkret:

För praktiskt arbete med tidslinje före muntlig utredning och rättelse efteråt, se även guiderna om förberedelse inför utredningssamtal och rättelse efter muntlig utredning.

Slutsats

EA20-skandalen handlade inte bara om en enskild analytiker med falska meriter. Den handlade om en modell där Migrationsverket outsourcade en central del av hemvistbedömningen till ett privat företag, vars anonyma språkvetare i praktiken kunde styra vilket land som framstod som troligt – samtidigt som myndigheten offentligt tonade ner analysernas betydelse.

Rättssäker asylprövning kräver att bevisning kan prövas. När expertutlåtanden är hemliga till sin källa, felaktiga i sak och tungt vägande i beslut, blir rättssäkerheten en slogan snarare än en metod. Det är därför Kodnamn EA20 fortfarande är ett relevant varningssystem: inte mot språkanalys som idé, utan mot dold, outsourcad bevisning utan reell partsinsyn.

FAQ

Vad var Sprakab?
Ett privat företag som levererade språk- och kunskapsanalyser till Migrationsverket. Analytikerna arbetade ofta under kodnamn och mötte den sökande per telefon.

Vad betyder kodnamn EA20?
En intern beteckning för en analytiker som Sprakab framhöll som särskilt kompetent på somaliska. SVT kunde visa att meriterna inte stämde och att flera analyser innehöll allvarliga brister.

Avgör språkanalysen asylärendet?
Migrationsverket har sagt att den aldrig har avgörande roll. I beslut och fall UG granskade kunde analysen ändå få ”betydande bevisvärde” och i praktiken peka ut landet i utvisningsbeslutet.

Kan den sökande få veta vem analytikern är?
I den modell UG granskade hölls identiteten hemlig. Det försvårar bemötande av kompetens, jäv och metodfel.

Är detta juridisk rådgivning i ett pågående ärende?
Nej. Texten är en granskning av offentliga källor och principfrågor. Individuella ärenden kräver egen bedömning utifrån akten och gällande rätt.

Källor