Polisens elchockvapen: elpistol, risker, TASER 7 och ökande användning

Granskning av polisens elpistol: modell och fabrikat, volt, vad elchocken gör i kroppen, medicinska riskgrupper, felaktig användning och interaktiv statistik över betvingande, avfyrning och drivstöt.

Polisens elchockvapen, ofta kallat elpistol eller taser, har snabbt gått från försöksverksamhet till standardutrustning i svensk yttre tjänst. Från och med 2024 skulle minst en polis i varje patrull eller grupp bära elchockvapen i yttre tjänst enligt PMFS 2021:4. Det har gjort vapnet synligt i fler ingripanden, fler anmälningar och fler gränsfall.

Vad är en elpistol?

Ett elchockvapen är ett handhållet våldshjälpmedel som kan användas på två huvudsätt:

Avfyrning: vapnet skjuter iväg två projektiler/pilar som sitter fast i tunna ledningar. När båda får kontakt kan ström passera genom kroppen och orsaka neuromuskulär inkapacitering, alltså att musklerna tillfälligt låser sig.
Drivstöt: vapnet trycks direkt mot kroppen och överför ström i korta intervaller. Effekten är främst smärta och lokal påverkan, inte samma distansverkan som en lyckad avfyrning.
Betvingande: polisen riktar vapnet eller använder varningsfunktion för att få personen att följa anvisningar utan att ström nödvändigtvis förs över.

Polisen beskriver vapnet som ett mellanläge mellan pepparspray/batong och tjänstepistol. Den kritiska frågan är om ett nytt mellanläge faktiskt minskar farligare våld, eller om det också sänker tröskeln för elektriskt våld i situationer där personen redan är under kontroll.

Vilket fabrikat använder svensk polis?

Upphandlingen av svenska elchockvapen gjordes som "Conducted Energy Weapons with accessories". ArmaTech AB uppgav 2022 att bolaget tillsammans med Axon fått flerårigt ramavtal för att leverera TASER 7 med tillbehör till svensk brottsbekämpning, Riksdagsförvaltningen och Försvarsmakten. Det är därför rimligt att beskriva polisens nya elchockvapen som Axon TASER 7, levererad via ArmaTech.

För ägar- och leverantörsledet bakom ArmaTech, Defensor Group, Flat Capital och tidigare ÖB i Defensors styrelse, läs den relaterade granskningen ArmaTech, Defensor och polisens elchockvapen.

SVT har i flera lokala artiklar beskrivit vapnet som polisens nya elchockvapen och angett att det skickar cirka 50 000 volt initialt. I SVT Sörmland förklarar polisens utbildningssamordnare att spänningen därefter, när kretsen etablerats, sjunker till cirka 2 500 volt. Det viktiga medicinskt är inte bara volt-talet, utan strömpulsens form, var pilarna träffar, hur länge exponeringen pågår, personens hälsotillstånd och om personen faller eller hålls fast.

Vad händer i kroppen?

En lyckad avfyrning påverkar det sensoriska och motoriska nervsystemet. Personen får intensiv smärta och musklerna kan låsa sig i några sekunder. Polisen beskriver att det ger tid att kontrollera personen. Ur den träffades perspektiv är det däremot en plötslig elektrisk chock, smärta, förlust av kroppskontroll och ofta fallrisk.

Den medicinska riskbilden består av flera lager:

Neuromuskulär inkapacitering: musklerna kan låsa sig så att personen faller utan att kunna ta emot sig.
Smärta och stresspåslag: elchocken kan ge stark smärta, panik, hyperventilation och stressreaktion.
Hud- och mjukdelsskador: pilar kan ge sår, brännmärken, blödning eller infektion, särskilt om de träffar känsliga områden.
Fallskador: huvudskada, fraktur, tandskada eller drunkningsrisk om personen faller från höjd, i trafik, i vatten eller på spårområde.
Hjärtrytmrisk: brittiska SACMILL anger att rytmrubbning, inklusive ventricular capture och i extrema fall ventrikelflimmer, ska ses som en risk för alla elchockvapen, särskilt vid träff över främre bröstet nära hjärtat.
Implanterade hjärtenheter: studier om pacemaker och implanterbar defibrillator beskriver störningar som noise reversion, pacing inhibition och olämplig defibrillatorreaktion under exponeringen, även om permanent skada inte alltid observeras.
Långvarig eller upprepad exponering: flera cykler, flera träffar eller drivstötar kan öka fysisk och psykisk belastning.

Medicinskt särskilt utsatta personer

Riskerna är inte jämnt fördelade. En elchock mot en frisk, stående vuxen i kontrollerad miljö är något annat än en elchock mot en sjuk, berusad, gravid, tunn, äldre eller fasthållen person i kaos. Särskilt utsatta grupper och situationer är:

Hjärtsjukdom: känd rytmrubbning, ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt eller annan strukturell hjärtsjukdom kan göra en elektrisk påverkan och stressreaktion farligare.
Pacemaker eller ICD: elektrisk interferens kan påverka sensing eller trigga oönskade reaktioner. Personen bör få medicinsk bedömning om chocken passerat nära bröstet eller om symtom uppstår.
Låg kroppsvikt eller tunn kroppsbyggnad: SACMILL pekar på att kortare avstånd mellan hud och hjärta kan öka oro vid träff över bröstområdet.
Graviditet: fall, buktrauma, stress och oklar fosterpåverkan gör att försiktighet bör vara utgångspunkt.
Barn och unga: mindre kropp, högre sårbarhet och större fallrisk gör att proportionalitetsbedömningen måste vara särskilt strikt. Polistidningens exempel där en 15-årig flicka träffades efter att en telefon misstogs för vapen visar problemet konkret.
Äldre och sköra personer: större risk för fraktur, skallskada, hjärtproblem och komplikationer efter fall.
Epilepsi eller neurologisk sjukdom: smärta, stress, fall och elektrisk påverkan kan förvärra tillstånd eller utlösa anfall hos vissa personer.
Intoxikation, droger eller abstinens: stimulantia, alkohol, överhettning och kraftig agitation kan belasta hjärta och metabolism. SACMILL beskriver särskild oro där hjärtfunktionen är komprometterad av droger eller beroendemedel.
Psykisk ohälsa eller panik: chocken kan ge trauma, flashbacks, misstro mot myndigheter och förstärkt rädsla vid framtida poliskontakter.
Personer i vatten, trafik, trappa, på höjd eller spår: den största risken är då ofta inte elen i sig utan det okontrollerade fallet eller miljön.
Personer som redan är fasthållna eller ligger på mage: PMFS 2021:4 förbjuder användning när polisen har kontroll över personen. Utöver juridiken finns risk för panik, syrebristkänsla och skada när personen inte kan skydda sig.

Regler: betydande våld, inte bekvämlighetsverktyg

PMFS 2021:4 säger att polisens rätt att använda våld finns i 10 § polislagen och att det vid försvarlighetsbedömningen bör beaktas att elchockvapen innebär ett betydande mått av våldsanvändning. Föreskrifterna reglerar också tydligt:

14 §: användning sker genom drivstöt eller avfyrning.
15 §: betvingande får ske först när förutsättningarna för drivstöt/avfyrning är uppfyllda eller kan antas uppstå.
16 §: polisen ska, om det inte är olämpligt eller verkningslöst, säga att hen är polis och tänker använda elchockvapen.
17 §: vapnet får inte användas när polisen har kontroll över personen.
18 §: vapnet får inte användas mot någon som endast gör passivt motstånd genom kroppstyngd.
19 §: vapnet får inte användas om omständigheterna innebär risk för svåra skador, annat än för att förhindra fara för liv eller hälsa.
23 §: användningen ska dokumenteras utförligt, inklusive varför våldet var nödvändigt och varför just elchockvapen användes.

SVT återger dessutom att polisens föreskrifter/utbildningsmaterial säger att ansikte, hals, nacke och genitalier ska undvikas. Det är inte en detalj. Om ett elchockvapen används mot hals/nacke på en person som ligger ner och är passiv blir frågan inte bara "gjorde det ont?", utan om våldet överhuvudtaget hade laglig och proportionerlig grund.

När användningen saknat påvisad laglig grund

Det finns redan svenska exempel där användningen bedömts felaktig eller oförsvarlig:

Stockholms tingsrätt, januari 2026: en polis dömdes för misshandel efter drivstöt mot huvud-, hals- och nackområde på en man som låg på marken. Domstolen konstaterade att mannen i allt väsentligt var under kontroll och att våldet inte var nödvändigt eller proportionerligt.
SVT:s filmer från Stockholm: SVT beskriver två filmer där poliser använder elchockvapen mot halsen på liggande, gripna personer. Advokaten Linus Gardell säger att det inte finns anledning att använda elchockvapen i sådana lägen, särskilt inte mot nacken.
Polistidningens AD-fall: en polis avfyrade elchockvapen mot en 15-årig flicka efter att ha uppfattat en mobiltelefon som ett vapen. Polisens personalansvarsnämnd bedömde att hon var på väg bort, inte utgjorde konkret hot och att förutsättningar för ECV saknades. Polisförbundet driver motsatt linje i Arbetsdomstolen.

Man ska vara exakt: varje enskilt fall avgörs av omständigheterna på plats. Men det är faktamässigt riktigt att svenska fall redan visar elchockvapen som avlossats eller använts i situationer där domstol eller ansvarsnämnd bedömt att laglig/försvarlig grund saknades.

Statistiken: användningen ökar snabbt

SVT:s statistik från Polismyndigheten visar tydlig ökning mellan 2024 och 2025:

Riket 2024: 2 854 betvingande, 767 avfyrningar, 572 drivstötar.
Riket 2025: 3 877 betvingande, 1 025 avfyrningar, 793 drivstötar.

Den interaktiva D3-grafen på statistiksidan visar riksstatistiken uppdelad i betvingande, avfyrning och drivstöt. Den visar inte bara fler vapen i omlopp. Den visar att ett hjälpmedel som sägs fylla luckan mellan batong och pistol redan används tusentals gånger per år.

Vad ska du dokumentera om du utsatts?

Var träffade pilarna eller drivstöten? Fotografera märken och sår.
Var du stående, liggande, fasthållen, handfängslad eller på väg bort?
Hade polisen kontroll över dig enligt 17 §?
Fick du varning enligt 16 §?
Fanns riskmiljö: trappa, höjd, trafik, vatten, spår, brandfarlig miljö?
Har du hjärtsjukdom, pacemaker/ICD, epilepsi, graviditet, neurologisk sjukdom eller annan riskfaktor? Sök vård och be om journalnotering.
Begär ut rapporten enligt 23 §, händelserapport, bodycam om sådan finns, och eventuella filmer från platsen.