Polisfordon i trafikolyckor: hur vanligt är det vid utryckning?

VTI:s studie på uppdrag av Polismyndigheten visar att förföljande dominerar utryckningsolyckorna, att prejning är vanligast och att var tionde polis i yttre tjänst varit med om en allvarlig olycka under utryckning.

Sammanfattning: När en polisbuss och en elsparkcykel krockar i Nybro är det lätt att behandla händelsen som unik. Offentlig statistik och forskning visar något annat: polisfordon är återkommande inblandade i trafikolyckor, särskilt under utryckningskörning och förföljande. Den mest samlade svenska genomgången är VTI-rapport 1136 (2022), Polisers inblandning i trafikolyckor under utryckningskörning, genomförd på uppdrag av Polismyndigheten.

Motverket granskar här vad som faktiskt går att slå fast om omfattning, olyckstyper och kunskapsluckor – utan att blanda ihop arbetsmiljöstatistik med skuld i enskilda fall. Bakgrunden är aktuell: krocken i Nybro den 2 augusti 2026 och tidigare uppmärksammade fall där unga på tvåhjuliga fordon skadats eller omkommit i samband med polisiär efterföljning, bland annat Alexander Storåker i Lerum 2020.

Det finns ingen komplett offentlig “polisbilsolycksstatistik”

Det är en viktig poäng redan i äldre forskning och i VTI:s uppdrag: Sverige har inte haft en lättillgänglig, samlad översikt över alla trafikolyckor där polisfordon är inblandade. Det som finns är fragment – försäkringsanmälningar hos Kammarkollegiet, arbetsskador i Polismyndighetens LISA-system, enkäter och enskilda utredningar. Det gör det svårt för allmänheten att följa trenden, men det gör inte problemet mindre.

VTI avgränsar sig till utryckningskörning: både brådskande ärenden och trängande fall. Det är just där trafikregler får frångås och där risken ökar – för poliser, för motparter och för oskyddade trafikanter.

Vad registren säger om omfattningen

I Kammarkollegiets material för 2019 och 2020 sticker två saker ut. För det första ökade antalet inrapporterade olyckor under utryckningskörning kraftigt mellan åren (679 till 1 038). VTI varnar samtidigt för jämförelseproblem: datasystem byttes 2019 och variabeln “typ av framförande” saknades oftare 2019. Siffrorna är därför bättre som storleksordning än som exakt trendkurva.

För det andra kategoriserades de flesta olyckorna under utryckning som olycka under förföljande. Den vanligaste olyckstypen var prejning – alltså när polis forcerar ett fordon att stanna genom kontakt – följt av singelolyckor, kollisioner och förföljandeolyckor. Det är trafikrisker inbyggda i själva arbetsmetoden, inte enstaka undantag.

Polismyndighetens egen arbetsskadestatistik ger en annan lins: cirka 57 arbetsskador per år under utryckningskörning i snitt över perioden, motsvarande 12–19 procent av alla arbetsskador kodade som fordonsolycka eller påkörning. Det är skador på polispersonal – inte en fullständig bild av skadade motparter eller tredjemän.

Var tionde polis – och ofta yngre förare

Bland 386 poliser i yttre tjänst uppgav var tionde att de som förare varit inblandade i minst en olycka med personskada eller stora materiella skador under utryckning. 81 procent av deras senaste sådana olyckor skedde i trängande fall. De olycksdrabbade var i genomsnitt 33 år och hade fem års tjänstgöring.

VTI lyfter generationsväxlingen: nyutexaminerade poliser arbetar ofta tillsammans, med begränsad både yrkes- och körvana. Intervjuade poliser beskriver trängande körning som både “kick” och stress, och att information kan komma vid fel ögonblick – till exempel i en cirkulationsplats. Forskarna rekommenderar bland annat krav på körerfarenhet innan utryckningskörning, bättre och mer kontinuerlig utbildning, och mentorskap.

Vad detta betyder för rättssäkerheten

Statistik bevisar inte oaktsamhet i ett enskilt ärende. Men den gör tre saker som allmänheten har rätt att kräva:

  1. Normaliserar inte tystnad. När polisfordon återkommer i olycksstatistik är varje ny allvarlig händelse en del av ett mönster som bör redovisas öppet.
  2. Sätter krav på dokumentation. Förföljande, prejning och stopp av oskyddade trafikanter (moped, elsparkcykel, cykel) är högriskmoment. Tidslinje, kameror och oberoende utredning är därför inte “extra”, utan minimum.
  3. Visar kunskapsluckor. Om Kammarkollegiets kategorier är otydliga och motpartsskador inte samlas transparent, kan varken riksdag, media eller drabbade följa om åtgärderna fungerar.

När olyckan sker under kontroll eller efterföljning utreds den ofta av enheten för särskilda utredningar. Det är en processgaranti – inte ett besked om skuld. Se även Motverkets nyhetsgranskning av Nybro-krocken och rättsprocessen efter Lerum-fallet 2020.

Slutsats

Polisfordon i trafikolyckor är inte anekdotiskt. VTI:s underlag visar hundratals inrapporterade utryckningsolyckor per år i Kammarkollegiets register, att förföljande är den vanligaste ramen, att prejning dominerar olyckstyperna och att en betydande andel poliser i yttre tjänst själva har erfarenhet av allvarlig olycka under utryckning. Den offentliga redovisningen är fortfarande fragmenterad. Det är just därför enskilda fall – från Lerum till Nybro – måste granskas med primärkällor, inte bara med en kort händelsenotis.

FAQ

Finns det en officiell årlig statistik över alla polisbilsolyckor?
Nej, inte i en samlad offentlig serie som är lätt att följa. VTI och äldre forskning pekar just på den luckan. Det som finns är bland annat Kammarkollegiets skaderegister, LISA och särskilda utredningar.

Hur vanliga är olyckor under utryckning enligt VTI?
I Kammarkollegiets material redovisas 679 olyckor 2019 och 1 038 olyckor 2020 under (förmodad) utryckningskörning. I LISA ligger arbetsskador under utryckning på i snitt cirka 57 per år.

Vad är vanligast – jakt eller vanlig kollision?
Bland utryckningsolyckorna i Kammarkollegiets material var förföljande den vanligaste typen av framförande. Den vanligaste olyckstypen var prejning.

Betyder statistiken att polisen orsakat olyckorna?
Nej. Registren visar inblandning och skador, inte automatiskt juridiskt ansvar. Ansvar prövas i särskild utredning, åtal och domstol i det enskilda fallet.

Är detta juridisk rådgivning?
Nej. Texten är en källbaserad granskning av offentlig forskning och registeruppgifter.

Källor