Barnsamtalen som blir bevis: nallekort, tejping och det som saknas i akten

Uppdrag granskning visade ovetenskapliga barnsamtal som kan leda till LVU. Granskningen ställer metoderna mot evidenskravet i nya socialtjänstlagen, SBU:s kunskapsluckor, inspelade barnförhör och det som faktiskt lämnas in till förvaltningsrätten.

Sammanfattning: Den 22 april 2026 visade Uppdrag granskning hur utredande barnsamtal i socialtjänsten kan bli livsavgörande utan att någon utomstående hör vad som sades. I en studie från Göteborgs universitet, som UG återger, svarade drygt 200 socialsekreterare på frågor om hur de pratar med barn. Mer än 80 procent av de tillfrågade använder metoder som saknar forskningsstöd när de utreder misstankar om övergrepp: nallekort, där barnet ska välja kort med olika känslolägen, och tejping, där barnet uttolkas utifrån en lek med träfigurer. Samtalen dokumenteras som minnesanteckningar. Polisens barnförhör på Barnahus spelas in. I Helsingborg lämnades nallekorten in till förvaltningsrätten som underlag för LVU. Kommunen har lex Sarah-anmält sig själv. Det är inte belagt att varje barnsamtal är fel. Det som är belagt är gapet mellan evidenskravet i socialtjänstlagen (2025:400) och det som faktiskt hamnar i akten.

Ett barnsamtal är inte en bisats till utredningen. Det är ofta det material som nämnden, den enskilde och domstolen har att gå på när barnet inte kan eller vill berätta med egna ord. När metoden saknar forskningsstöd och inspelningen saknas blir tolkningen beviset. Det är den här textens ämne – inte en repris av programmet.

Vad UG faktiskt visade

Uppdrag gransknings program Barnsamtalen – i socialtjänstens slutna rum tar sikte på utredande samtal: samtal som kan handla om våld och övergrepp och ligga till grund för insatser och beslut, inklusive omhändertagande enligt LVU. Poängen i den öppna artikeln den 22 april 2026 är inte att socialtjänsten pratar med barn. Poängen är att nästan ingen annan vet vad som sades. Dokumentationen består av minnesanteckningar. Sara Landström, professor i rättspsykologi, säger till UG: ”Vi vet väldigt lite om de här samtalen. Till skillnad från polisens barnförhör så spelas de här samtalen inte in.”

Studien från Göteborgs universitet, som UG återger, visar två saker som ska hållas isär. Många socialsekreterare saknar utbildning i hur utredande barnsamtal ska göras. Och mer än 80 procent av de tillfrågade använder metoder utan forskningsstöd när misstankar om övergrepp utreds. Landström varnar för tolkningsproblem: att man läser in saker som barnet inte har sagt. Anneli Larsson, lektor i socialt arbete, kallar läget ”lite vilda västern” och vill se nationella riktlinjer. UG skriver att några planer på det inte fanns då. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall sade att det som inte är evidensbaserat och forskningsbaserat inte ska användas – och att den nya socialtjänstlagen ska utvärderas.

Fem dagar senare, den 27 april 2026, kallade ministern upp Socialstyrelsens generaldirektör. Hon sade att hon ser allvarligt på det som framkommit, att varje utredning måste vara rättssäker och kunskapsbaserad, och att det inte är acceptabelt att barns rättssäkerhet avgörs av vilken kommun de bor i. Ett möte är inte en föreskrift. Det är regeringens reaktion på ett program. Den här texten går vidare till det som går att belägga oberoende: lagtext, metodguide, kunskapsluckor och ett dokumenterat fall.

Lagens krav och metodguidens tystnad

Sedan den 1 juli 2025 gäller socialtjänstlagen (2025:400). 5 kap. 1 § är kort: verksamheten ska vara av god kvalitet och bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten ska medverka till det. 5 kap. 2 § lägger ansvaret på socialnämnden att systematiskt följa upp, utveckla och säkra kvaliteten. 5 kap. 3 § kräver lämplig utbildning och erfarenhet hos personalen. Det är inte en politisk avsikt. Det är gällande rätt.

Kravet är inte detsamma som att varje samtalsstöd måste ha en stor effektstudie. Socialstyrelsen beskriver evidensbaserad praktik som en sammanvägning av forskning, beprövad erfarenhet, professionell expertis och den enskildes situation. Det är en viktig precisering. Den räddar inte en metod som saknar forskningsstöd när metoden används för att utreda misstankar om övergrepp och sedan lämnas in som underlag till domstol. Då är frågan inte om barnet fick prata. Då är frågan om det som antecknades går att pröva.

Socialstyrelsens metodguide om tejping är den primära källan till vad myndigheten faktiskt säger. Guiden slår fast att en metods närvaro inte är en rekommendation. Vetenskapligt stöd ska framgå under kunskapsunderlag. Tejping beskrivs som visuell gestaltning med målade träfigurer på en tejpad ”scen”. Den är inte manualbaserad. Utbildning ges av en privat konsult. Under kunskap om insatsens effekter står det att SBU har identifierat vetenskapliga kunskapsluckor: en om stöd till familjehem och familjehemsplacerade barn, en om familjer där barn vetas eller misstänks ha utsatts för våld och försummelse. Det är just den andra luckan som gör UG:s frågeställning skarp. Metoden används i utredande samtal om övergrepp. Kunskapsmyndigheten har markerat att forskningen inte räcker där.

Nallekort finns inte som en rekommenderad utredningsmetod i samma guide. Landström säger till UG att det saknas forskning kring just nallekort och att barnet kan ha svårt att förstå vad det ska säga. European Association of Psychology and Law har, enligt UG, varnat för ovetenskapliga hjälpmedel av det slaget. Det är en forskarvarning, inte en svensk föreskrift. Den räcker ändå för att hålla isär tre saker: att barnet behöver stöd att berätta, att ett kort eller en figur kan hjälpa i behandling – och att samma redskap blir något annat när det ska bära ett tvångsbeslut.

Helsingborg: nallekorten i förvaltningsrättens akt

UG:s dokumenterade fall är inte en anonym illustration. I Helsingborg anklagades en pappa för grova övergrepp mot sonen Adam under en vårdnadstvist. Polis och åklagare utredde och lade ner. Tingsrätt och hovrätt gav pappan ensam vårdnad. Socialtjänsten fortsatte sin linje: att pappan utsatt sonen. I de utredande barnsamtalen användes nallekort. Enligt akten skulle Adam vara arg och ledsen hos pappan. Adam, 15 år när UG sände, säger: ”Så var det inte alls. Hon försökte få ut det hon ville ha och jag fick inte säga det jag ville heller.”

Samtalen låg till grund för isolering och intensiv terapi. När socialtjänsten ansökte om LVU lämnades nallekorten in till förvaltningsrätten som underlag. Det är den här textens kärna. Inte att ett barn valde ett kort. Utan att en metod utan forskningsstöd blev en handling i domstolens akt, samtidigt som ingen inspelning fanns att jämföra anteckningen mot. Socialtjänsten i Helsingborg har lex Sarah-anmält sig själv till IVO och kritiserar särskilt hur barnsamtalen genomfördes. Socialdirektör Johan Klingborg avböjde intervju.

Lex Sarah är verksamhetens lagstadgade system för att rapportera, utreda och avhjälpa missförhållanden. En anmälan till IVO är inte detsamma som att IVO redan har slagit fast ett visst fel, och den är inte en prövning av vårdnadsdomen. Den är kommunens eget medgivande att samtalen inte höll. Motverkets tidigare granskning av rättssäkerheten och LVU-förslaget 2027 tar upp samma struktur: dokumentationen måste gå att följa, motstridiga uppgifter måste redovisas, barnets inställning får inte övertolkas. Helsingborg är det belagda exemplet på vad som händer när de kraven inte möts i samtalet som ska bära beslutet.

Tre trösklar: samtal, akt, tvång

Håll isär tre trösklar.

Polisens barnförhör på Barnahus är den synliga kontrasten, inte facit för socialtjänsten. De spelas in, följer en mer styrd metodik och kan granskas. Socialtjänstens utredande samtal har ett annat syfte: att bedöma behov och skydd, inte att lägga ett brottmål. Skillnaden förklarar inte varför just de samtal som kan leda till LVU saknar motsvarande spårbarhet. Den gör frågan skarpare. Barnet kan höras två gånger, i två system, med två olika krav på bevis. Bara det ena samtalet går att spela upp.

Vad läsaren ska göra med det här

Vanliga frågor

Betyder 80 procent att fyra av fem barnsamtal i Sverige är ovetenskapliga?
Nej. Siffran avser de socialsekreterare som svarade i Göteborgs universitets enkät, återgiven av UG: mer än 80 procent använder metoder utan forskningsstöd när de utreder misstankar om övergrepp. Det är inte ett stickprov redovisat som nationell andel av alla samtal.

Rekommenderar Socialstyrelsen tejping?
Nej. Metodguiden säger uttryckligen att en metods närvaro inte är en rekommendation. SBU har markerat kunskapsluckor, bland annat vid misstänkt våld och försummelse.

Måste socialtjänsten spela in barnsamtal?
Det finns ingen generell inspelningsplikt motsvarande polisens barnförhör. SoL kräver dokumentation av betydelsefulla uppgifter och verksamhet enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Avsaknaden av inspelning är därför inte automatiskt olaglig. Den är en rättssäkerhetslucka när anteckningen blir bevis.

Är Helsingborg bevis för att LVU alltid vilar på nallekort?
Nej. Det är ett belagt fall där korten lämnades in till förvaltningsrätten och kommunen sedan lex Sarah-anmälde sig. Ett fall visar hur kedjan kan se ut. Det räknas inte om till alla omhändertaganden.

Har evidenskravet i nya SoL gjort metoderna otillåtna?
Lagen kräver vetenskap och beprövad erfarenhet sedan den 1 juli 2025. Den räknar inte upp nallekort eller tejping. Ministerns uttalande är politisk styrning, inte en förbudslista. Frågan i ett enskilt ärende är om underlaget går att pröva och om metodens begränsningar redovisats.

Källor