Somaliastödet 2026: utvisningar, IOM och korruptionsrisken

Regeringen ger cirka fem miljoner kronor till IOM Somalia för sex tekniska rådgivare. Vi granskar resultatpåståendet om brottsutvisningar, den äldre biståndsstriden och vad som faktiskt är belagt om transparens och korruptionsrisk.

Sammanfattning: Den 2 juli 2026 meddelade regeringen att Sverige förlänger stödet till FN:s migrationsorganisation IOM i Somalia. Cirka fem miljoner kronor – 345 000 amerikanska dollar under 2026 och 172 400 dollar under 2027 – ska finansiera sex tekniska rådgivare i Somalias nationella samordningsgrupp för migrationsfrågor. IOM ska rapportera löpande till Justitiedepartementet och lämna slutrapport senast den 31 juli 2027.

Beslutet har en tydlig migrationspolitisk motivering. Regeringen säger att verkställda utvisningar på grund av brott har femdubblats sedan samarbetet med IOM Somalia inleddes, jämfört med åren 2014–2022. Det är ett relevant resultatpåstående, men pressmeddelandet redovisar inte råtal, exakt mätperiod, urval eller om andra förändringar bidragit. Påståendet bör därför beskrivas som regeringens uppgift, inte som en självständigt verifierad effektutvärdering.

Vad ska de sex rådgivarna göra?

Enligt regeringen har IOM Somalia tagit fram insatsen tillsammans med Somalias premiärministers kansli utifrån behov i den nationella samordningen. Rådgivarna ska ge kapacitetsstöd inom praktisk samordning, uppföljning och institutionell utveckling. Återvändande och återintegrering av somaliska medborgare anges som en viktig del, och Sveriges finansiering ska komplettera pågående EU-stöd.

Detta är mer konkret än en allmän utfästelse om samarbete, men pressmeddelandet lämnar viktiga kontrollfrågor öppna: Vilka befattningar finansieras? Vem rekryterar? Vilka löne- och jävsregler gäller? Vilka leveranser ska varje rådgivare prestera? Hur verifieras närvaro och arbete? Vilka delar av IOM:s rapporter blir offentliga? Ett FN-organ som mellanhand minskar inte behovet av kontroll; det flyttar delar av kontrollkedjan till organisationens regler och avtal.

Femdubblingen behöver en nämnare

Migrationsminister Johan Forssell säger att antalet verkställda brottsutvisningar har femdubblats sedan samarbetet inleddes jämfört med 2014–2022. Formuleringen kan avse ett årsgenomsnitt, en totalsiffra eller en viss period efter 2024. Utan talen bakom kvoten går det inte att bedöma storleken. En ökning från två till tio och en ökning från tjugo till hundra är båda femdubblingar men har olika praktisk betydelse.

Det går inte heller från pressmeddelandet att isolera orsaken. Utfallet kan påverkas av somaliska resehandlingar, identifieringsarbete, polisens prioriteringar, flygkapacitet, domarnas sammansättning och andra diplomatiska kontakter. För en trovärdig uppföljning bör regeringen publicera antal verkställda brottsutvisningar per år, antal ärenden som inte kunnat verkställas, väntetider och en förklaring av jämförelsemetoden – utan att röja personuppgifter.

Den äldre striden: allvarliga uppgifter, inte fastslagna fakta

Riksdagsdebatten har gällt betydligt mer än 2026 års IOM-beslut. I två interpellationer hänvisade socialdemokraten Olle Thorell till Ekots rapportering och hävdade bland annat att 100 miljoner kronor styrts om, att pengar placerats nära Somalias premiärministers kansli och att upplägget innebar en hemlig uppgörelse eller motprestation för återtagande. KU-anmälningar från Janine Alm Ericson (MP) och Morgan Johansson (S) innehåller närliggande påståenden om Världsbanks-, UNDP- och IOM-medel, inklusive uppgiften att 11,5 miljoner kronor skulle gå till funktioner vid premiärministerns kansli.

Attributionen är avgörande. Beloppen 100 miljoner och 11,5 miljoner, beskrivningen ”hemligt avtal” och påståendet att bistånd var betalning för utvisningar återges i dessa källor som medieuppgifter, oppositionens slutsatser eller anmälarnas påståenden. En KU-anmälan är en begäran om granskning, inte ett avgörande om att grundlagen överträtts. Interpellationsdebatten visar vad ministrar och ledamöter sagt, inte att varje sakuppgift är bevisad.

Regeringens svar måste också återges

Biståndsminister Benjamin Dousa har svarat att Sverige inte ingått någon skriftlig eller formell överenskommelse om bistånd och migration, men att det finns en dialog och en gemensam förståelse om ömsesidighet. Han har sagt att utvecklingssamarbetet får användas som utrikespolitisk hävstång, att Världsbanken och UNDP är etablerade genomförare och att uppgifter om stöden finns på Openaid. I debatterna har han framhållit att Sida och ambassader bereder och beslutar om enskilda biståndsinsatser samt att regeringen har nolltolerans mot korruption.

Dousa har också avvisat att det finns belägg för mutor eller korruption i Världsbankens och UNDP:s insatser och sagt att regeringen och ansvariga myndigheter ska agera vid misstankar. Det svaret undanröjer inte frågor om dokumentation och insyn, men det innebär att korruption inte kan beskrivas som konstaterad. En rättvis granskning måste hålla isär hög korruptionsrisk, misstanke om oegentlighet och bevisad korruption.

Transparens är mer än att publicera ett totalbelopp

Somalia är en miljö där givare normalt behöver starka kontroller. Risknivån motiverar dock inte att varje insats antas vara korrumperad. Den motiverar spårbar rekrytering, kontroll av verklig huvudman och närstående, verifierade arbetsresultat, oberoende revision, incidentrapportering och möjlighet att stoppa utbetalningar.

Offentlighetsprincipen betyder inte att alla utrikespolitiska handlingar alltid kan lämnas ut; sekretess kan vara laglig efter en konkret skadeprövning. Men omfattande maskning gör det desto viktigare att regeringen publicerar icke-känsliga delar: mål, indikatorer, avtalsperiod, beslutsordning, riskanalys, revisionsmodell och aggregerade resultat. Hänvisning till Openaid eller en framtida slutrapport räcker inte om kärnuppgifterna inte går att följa under projektets gång.

Så kan 2026 års beslut granskas sakligt

Slutsats

Det är möjligt att två saker är sanna samtidigt: samarbetet kan ha bidragit till fler verkställda utvisningar, och upplägget kan kräva betydligt större öppenhet för att korruptionsrisker ska kunna bedömas. Dagens offentliga underlag bevisar varken att 2026 års sex rådgivare är en otillbörlig motprestation eller att finansieringen är riskfri.

Den mest rättssäkra hållningen är därför att inte återanvända äldre anklagelser som fakta om det nya beslutet. Granska i stället IOM-insatsen på dess egna villkor, samtidigt som de äldre Sida/UNDP- och Världsbanksprocesserna får den parlamentariska prövning som begärts. När IOM lämnar slutrapport 2027 bör regeringens femdubblingspåstående kunna kontrolleras mot publicerade rådata och tydliga resultatmått.

FAQ

Hur mycket omfattar beslutet den 2 juli 2026?
Cirka fem miljoner kronor: 345 000 dollar under 2026 och 172 400 dollar under 2027, totalt 517 400 dollar.

Går pengarna direkt till Somalias regering?
Regeringens pressmeddelande anger IOM Somalia som mottagare och genomförare. Insatsen har tagits fram med premiärministerns kansli och finansierar rådgivare i en nationell samordningsgrupp. Det offentliga underlaget bör kompletteras med avtals- och rekryteringsdetaljer.

Är det bevisat att Sverige gjort en hemlig biståndsuppgörelse?
Nej. Det finns medie- och oppositionsuppgifter samt KU-anmälningar om en sådan koppling. Regeringen säger att ingen skriftlig eller formell överenskommelse finns, men beskriver dialog, ömsesidighet och en överenskommelse i bredare mening.

Har KU slagit fast att regeringen gjort fel?
Inte genom de anmälningar som anges här. De är begäranden om granskning och ska inte förväxlas med KU:s senare bedömning i ett granskningsbetänkande.

Är femdubblingen verifierad?
Det är regeringens uppgift. Pressmeddelandet saknar råtal och full metod, så omfattning och orsak kan inte oberoende bedömas från den källan ensam.

Källor