Sveriges ökade korruptionssiffror: offentlig upphandling, jäv och den dyra tystnaden

Sverige ligger fortfarande högt i internationella mätningar, men kurvan är svagare och myndigheternas egna rapporter pekar mot samma sårbarhet: offentlig upphandling, jäv, vänskapskorruption och svag avtalskontroll.

Sverige beskrivs ofta som ett lågkorrupt land. Det är fortfarande sant i jämförelse med många andra länder. Men det är inte samma sak som att systemet är friskt. När offentliga inköp passerar tusen miljarder kronor om året räcker det med små läckor, svaga kontroller eller vänskapsband för att stora belopp ska styras fel.

Den senaste bilden är inte en enskild skandal utan ett mönster. Transparency International anger 80 av 100 poäng för Sverige i CPI 2025, oförändrat från 2024 men lägre än nivån i början av den jämförbara serien. I sin europeiska 2025-genomgång pekar organisationen på en trend av tillbakagång även i traditionellt starka demokratier som Sverige, Frankrike och Nederländerna.

Samtidigt visar Upphandlingsmyndighetens rapport om upphandlingsområdet 2025 att värdet av upphandlingspliktiga inköp uppskattades till 1 009 miljarder kronor 2023, motsvarande 18,4 procent av BNP till baspris. Myndigheten skriver också att värdet har ökat varje år sedan 2012.

Det är därför korruption i upphandling blir så dyrt. Problemet behöver inte börja med ett kuvert kontanter. Det kan börja med en kravspecifikation som skrivs för att passa en viss leverantör, en konsult som både hjälper köparen och känner marknaden, en tjänsteperson med bisyssla, en tidigare kollega hos anbudsgivaren eller en politisk beslutsfattare som inte kliver åt sidan när familje- eller vänskapsband finns.

Vad siffrorna faktiskt säger

Grafen över CPI ska läsas försiktigt. CPI mäter upplevd offentlig korruption bland experter och affärsaktörer. Den fångar inte varje muta, varje jävssituation eller varje fall av överfakturering. Men trenden är ändå relevant: ett land kan ligga högt internationellt och samtidigt försvagas i sin egen jämförbara serie.

Grafen över upphandlingspliktiga inköp visar varför detta är en samhällsekonomisk fråga. Det offentliga köper inte bara pennor och datorer. Det köper byggentreprenader, vård, omsorg, IT-system, konsulttjänster, försvarsmateriel, skol- och omsorgstjänster, kollektivtrafik och drift av kritiska funktioner. När avtalsuppföljningen brister kan korruptionen ligga kvar under ytan under hela avtalstiden.

Polisens årsrapport från den nationella antikorruptions- och immaterialrättsgruppen ger en mer konkret riskbild. Rapporten Korruption i Sverige 2025 anger att offentlig upphandling och myndighetsutövning är kända riskområden och att dessa risker förekommer i närmare 40 procent av inkomna ärenden. Polisen skriver också att de största upphandlingsriskerna finns före en annonserad upphandling och efter att avtal har ingåtts.

Före och efter upphandlingen: där insynen ofta är svagast

Det offentliga upphandlingsförfarandet framställs ofta som den kontrollerade delen: annons, frågor och svar, anbud, utvärdering, tilldelningsbeslut och eventuell överprövning. Men Polisens rapport pekar på något annat. Innan annonsen kan korruption påverka kravställningen. Efter avtal kan korruption användas för att kringgå ramavtalsordning, kontraktsvillkor och fakturakontroll eller möjliggöra överfakturering.

Det är logiskt. Den som vill gynna en leverantör behöver inte alltid fuska i själva utvärderingen. Det räcker ibland att skriva kraven så smalt att bara en leverantör passar, dela informell information i förväg, lägga vikt vid kriterier som är svåra att kontrollera, acceptera avvikelser under avtalstiden eller låta tilläggsfakturor passera.

Konkurrensverkets uppdragsforskningsrapport 2025:5 återger upphandlares egna riskbedömningar. Störst risk pekades ut vid släkt- eller vänskapsband mellan anställda hos myndigheten och anbudsgivare. Rapporten tar också upp konsulter som biträder myndigheten, anställdas bisysslor, tidigare anställning hos anbudsgivare och situationer där anbudsgivaren kan ses som en möjlig framtida arbetsgivare.

Vanliga former: från vänskapskorruption till anbudsriggning

Kända fall och riskmönster

Kommunala och regionala inköp. Polisen skriver i sin 2025-rapport att drygt två tredjedelar av inkomna anmälningar av misstänkt korruptionsbrottslighet avsåg offentlig sektor, men att kommuner och regioner polisanmäler sällan. Kommuner och regioner stod enligt rapporten för 14 anmälningar av de 39 ärenden som rörde den delen av offentlig sektor. Det är ett viktigt mönster eftersom mycket upphandling sker lokalt: bygg, fastigheter, vård, omsorg, skola och tekniska tjänster.

Domar och klassiska mutupplägg. Konkurrensverkets rapport hänvisar till en rättsfallsstudie av korruptionsdomar kopplade till offentlig upphandling. Den vanligaste situationen i underlaget var en tjänsteman i kommunal förvaltning eller kommunalt bolag med nära leverantörskontakt som fick mutor under en pågående avtalsrelation. Förmånerna kunde bestå av resor, evenemang eller middagar utan anknytning till tjänsten. Det illustrerar varför avtalsperioden är lika viktig som anbudsperioden.

Polisens register och privat nytta. I Motverkets granskning När polisens register blir privat service behandlas ett åtal där en polis i Skaraborg misstänks ha gjort registerslagningar åt en bilföretagare. Det är inte ett upphandlingsmål, men det är ett korruptionsnära maktmissbruksmönster: offentlig behörighet påstås ha använts för privat aktörs nytta. Därför är artikeln taggad med korruption.

Jäv i den politiska beslutsmiljön. I maj 2026 rapporterade Aftonbladet att statsminister Ulf Kristersson anklagades för jäv efter att ha deltagit i beslut om ökade anslag till en stiftelse där hans svägerska satt i styrelsen. Kristersson sade att han inte kände till styrelseuppdraget. Aftonbladet publicerade också en debattartikel av Tobias Baudin som vävde in tidigare jävsanklagelser och krävde extern granskning. Detta är inte offentlig upphandling, men det visar samma förtroenderisk: när offentliga medel möter privata relationer måste beslutsfattaren kunna visa distans, dokumentation och kontroll.

Varför systemet är sårbart

Upphandling bygger på flera lager av tillit. Beställaren måste förstå sitt behov. Kraven måste vara sakliga. Leverantörerna måste konkurrera på lika villkor. Utvärderingen måste gå att följa. Avtalet måste följas upp. Fakturor måste kontrolleras. Visselblåsare måste kunna larma utan repressalier. Varje lager kan misslyckas utan att någon omedelbart ser det.

Den kanske största risken är att korruptionen normaliseras som pragmatism. "Vi känner leverantören", "de löser alltid problem", "det går snabbare så här", "alla andra gör likadant" eller "det är bara en mindre direktupphandling". När sådana fraser ersätter dokumenterad konkurrens och oberoende kontroll försvagas systemet även om inget brott kan bevisas.

Det andra problemet är informationsasymmetri. En medborgare ser normalt bara tilldelningsbeslutet, inte informella kontakter, interna kravdiskussioner, avstämningar med konsulter, avvikelserapporter, timlistor eller ändringsbeställningar. Därför kan korruption i upphandling pågå länge utan att synas i de dokument som allmänheten först begär ut.

Vad man ska begära ut vid granskning

Vart man kan vända sig

Misstänkt brott ska polisanmälas. Inom en myndighet, kommun eller region bör man också använda visselblåsarfunktion där det finns. Konkurrensproblem, karteller och otillåtna direktupphandlingar kan vara relevanta för Konkurrensverket. Brister i myndighetsutövning och hantering kan i vissa fall granskas av JO. För den som vill granska en affär är offentlighetsprincipen ofta första verktyget: begär handlingar brett, men håll isär vad du vet, vad du misstänker och vad handlingarna faktiskt visar.

Det viktigaste är att inte stanna vid rubriken "korruption". Fråga i stället: vem hade beslutanderätt, vem skrev kraven, vem vann, vem kände vem, vilka avvikelser accepterades, vem attesterade och vilken kontroll saknas?

Källor