När avslöjandet inte räcker: 80 kommunala skandaler, mjuka landningar och en rätt som sällan biter

Uppdrag granskning kartlägger 80 kommunala skandaler och ser samma mönster: få polisanmälningar, färre åtal, visselblåsare som får gå. Granskningen ställer UG mot CPI, OECD, polisens egna siffror och tre belagda fall – Ystad, Vingåker och Skinnskatteberg.

Sammanfattning: Den 26 augusti 2026 sade en reporter på Uppdrag granskning det som den här texten prövar: samma sak avslöjas om och om igen, sen händer inget. UG och SVT:s lokala redaktioner har gått igenom 80 kommunala skandaler om misstänkt korruption och oegentligheter. Mönstret efter att hemligheterna dragits fram: ansvariga landar ofta mjukt, få fall polisanmäls, ännu färre leder till åtal. I Ystad tecknades säkerhetsavtal för uppskattningsvis 700 miljoner kronor, visselblåsande kommundirektörer fick gå, tio personer åtalades för mutor – och friades. I Vingåker hängde kommunens konst hemma hos inköparen; kommunen gjorde ingen polisanmälan. I Skinnskatteberg fakturerade kommunalrådets familjeföretag 1,5 miljoner under densamma mandatperiod; kommunstyrelsen röstade nej till polisanmälan. Det är inte belagt att varje skandal är ett brott. Det som är belagt är gapet: mellan det som syns i handlingarna och det som rättsapparaten tar i.

Kommunerna sköter det mesta i vardagen och omsätter enorma skattebelopp. Valet till kommunfullmäktige hamnar lätt i skuggan av riksdagsvalet. Det är just därför mönstret spelar roll. Korruption i en kommun är inte en sidohistoria till den nationella statistiken. Den är statistiken, utspelad i upphandling, jäv och tystnad.

Vad UG faktiskt kartlade

Uppdrag granskning och SVT:s lokala nyheter har gått igenom misstänkt korruption och oegentligheter i landets kommuner. I den öppna artikeln den 26 augusti 2026 sammanfattas resultatet så här: efter att hemligheterna kommit fram landar ansvariga ofta mjukt. Få fall polisanmäls. Ännu färre leder till åtal. Programmet Sprit, salta pinnar och miljonavtal är den journalistiska ramen. Den här texten är inte en repris av programmet. Den ställer UG:s mönster mot källor som går att belägga oberoende: index, tillsynsrapporter, en tingsrättsdom och tre kommunala ärenden med öppna handlingar.

Korruption, i den definition UG återger från Transparency Sweden, Åklagarmyndigheten och SKR, är att missbruka makt, förtroende eller ställning för otillbörlig fördel. Det rymmer mutor, vänskapskorruption, förskingring, nepotism, kickbacks och jäv. Risken är inte bara slöseri. Det är tillit, rättssäkerhet och konkurrens som urholkas när oseriösa aktörer gynnas. Den definitionen är bredare än brottsbalkens mutbrott. Det är poängen, inte ett fel. Mycket av det som skadar förtroendet når aldrig rekvisitet ”otillbörlig förmån”.

Siffrorna som inte är UG:s

UG skriver att Sverige är sämst i Norden enligt korruptionsindex. Det ska preciseras. Transparency International Sveriges sammanställning av CPI 2025 ger Sverige 80 poäng, oförändrat från 2024 och den lägsta nivån sedan metoden infördes 2012. Danmark har 89, Finland 88, Norge 81. Island har 77. Sverige är alltså inte jumbo i hela Norden. Sverige är lägst av de fyra stora nordiska länderna och det EU-land bland de 20 högst rankade som backat mest. Inget annat nordiskt land har tappat lika mycket sedan 2015: nio poäng. CPI mäter upplevd offentlig korruption bland experter och affärsaktörer. Det är inte ett facit över kommunala mutor. Det är ett larm om riktning.

Polisens rapport Korruption i Sverige 2025 ger den mer konkreta bilden. Offentlig upphandling och myndighetsutövning är kända riskområden. Drygt två tredjedelar av inkomna anmälningar av misstänkt korruptionsbrottslighet avsåg offentlig sektor. Kommuner och regioner polisanmäler sällan: 14 av de 39 ärendena som rörde den delen av offentlig sektor. Motverkets tidigare granskning av upphandling och jäv tar upp samma sårbarhet: kraven före annons, fakturorna efter avtal.

Europeiska kommissionens landkapitel om rättsstatsprincipen, daterat 17 juli 2026, anger att Polismyndigheten utredde 99 korruptionsrelaterade ärenden mellan 1 november 2024 och 1 november 2025, mot 105 året innan. Tretton åtal, tretton domar samma år. Inga rapporterade fall på hög politisk nivå. Polisen bedömer att många ärenden fortsätter att inte anmälas, särskilt i kommuner och regioner. Brottsförebyggande rådet räknade 2025: 184 anmälningar om givande av muta, 202 om tagande, 18 om handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott.

OECD har sagt samma sak två gånger, i olika spår. Working Group on Bribery slog i fas 4-rapporten i december 2024 fast att Sverige aldrig har sanktionerat ett företag för utländskt mutbrott, och att utredning hämmas av luckor i lag, resurser och kompetens. Integrity Review of Sweden pekar på att den nationella antikorruptionsgruppen i praktiken har en underrättelsespecialist för all korruption, inhemsk och utländsk, och att kommuner saknar anmälningsplikt. UG:s hänvisning till OECD:s kritik mot utredningsresurser och överdrivna beviskrav i domstol ligger i den fåran. Den är inte ett påstående om Ystad. Den är ett påstående om systemet.

Natali Engstam Phalén, korruptionsexpert vid polisens Noa, säger till UG att det kan vara mycket svårt att få fällande domar, och att bristen på probleminsikt delvis vilar på självbilden av Sverige som ett lågkorrupt land. Tidigare statsåklagare Thomas Forsberg pekar på tystnadskultur: visselblåsare tenderar att råka illa ut, och de lagstadgade systemen fyller inte alltid sin funktion. Han vill se bättre tillsyn. Transparency International Sverige har lyft samma sak: obligatorisk anmälningsplikt för kommuner och regioner vid misstanke om korruptionsbrott ligger bland de 32 förslag som Forumet för samverkan mot korruption lämnat till regeringen.

Ystad: åtal, frikännande, kvarvarande avtal

Ystad är UG:s tyngsta exempel eftersom det inte stannade vid avslöjande. En kommunal chef bjöds på middagar och resor av ett säkerhetsbolag som han tecknade avtal med. UG anger avtalsvärdet till uppskattningsvis 700 miljoner kronor. Sydsvenskan har tidigare skrivit att avtal som chefen signerat hade ett kontraktsvärde på 782 miljoner, att hemliga avtal varken upphandlats eller diarieförts, och att två kommundirektörer som försökte granska samarbetet fick gå. Tjänstemännen på spritresorna lämnade kommunen. De åtalades. De friades.

Ystads tingsrätt ogillade åtalet den 22 december 2025 i mål B 3165-23. Tio tidigare anställda vid Ystads kommun, Statens institutionsstyrelse och ett säkerhetsföretag var åtalade för givande respektive tagande av muta, bland annat resor och middagar 2019–2022. Rätten fann att förmåner hade lämnats vid merparten av tillfällena. Den fann inte att förmånerna var otillbörliga i mutlagstiftningens mening. Rådman Niklas Eriksson sade att mutbrottet är komplicerat, att särskild försiktighet krävs när privata aktörer bjuder det offentliga, och att ett handlande för att vara straffbart måste ligga klart utanför gränsen för det godtagbara. Här, enligt rätten, gjorde det inte det. Ingen brottslig gärning. Frikännande.

Det är den mjuka landningen i juridisk form. Inte att inget hänt. Inte att ingen utredning gjorts. Utan att det som utredningen visade – förmåner från leverantör till offentlig företrädare – inte räckte för fällande. Engstam Phalén tycker att det är olyckligt att Ystadfallet aldrig överklagades. ”När man har den här typen av bevisläge, så borde det vara välkommet med en prövning i nästa instans.” Kommunen sitter enligt UG kvar i säkerhetsavtal den fortfarande kämpar för att ta sig ur. Det är den ekonomiska resten: även utan brott släpper inte kontraktet.

Nuvarande kommunalrådet Paula Nilsson (M) skriver till UG att uppsägningen av den andra kommundirektören inte handlade om arbetet med att avslöja misstänkt korruption, utan om att kommunen behövde genomföra förändringar efter de brister som uppdagats, och att det arbetet borde utföras av någon annan. Kommunalrådet som satt vid makten när frågorna började ställas har inte velat kommentera den första uppsägningen. Visselblåsaren som får gå är inte ett sidospår. Det är mönstret Forsberg beskriver.

Vingåker: konst i hemmet, varning, ingen anmälan

I Vingåker köpte en tjänsteperson konst till kommunens slott Säfstaholm. Tavlor och andra föremål hamnade i hennes bostad. SVT identifierade dem via mäklarbilder och artikelnummer på fakturor. Kvinnan säger att hon lånade målningarna för att pynta huset inför försäljning. När SVT frågade var föremålen fanns kunde hon visa en tavla i ett magasin. Övriga hade nyligen lämnats in till försäljning.

Hon drev auktionsfirma på 2010-talet, gick i konkurs och dömdes för bokföringsbrott. Några månader senare anställdes hon av kommunen för att utveckla slottet, med rätt att köpa konst. Maken ropade in varor som ibland levererades till parets adress och fakturerade kommunen. Kommundirektör Ralf Hedin skriver att bara anställda, förtroendevalda och vissa uppdragstagare får göra inköp i kommunens namn – inte anhöriga – och att kommunens egendom inte får lånas hem. Förra året fick kvinnan en varning för brott mot rutiner om personliga utlägg och mot inköpsstopp. Inga fler arbetsrättsliga åtgärder, enligt Hedin. Ingen polisanmälan, ”för att det enligt honom inte begåtts något brott”.

Tom Madell, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, tar del av granskningen och säger: ”Det här är korruption.” Hedin vill inte gå in på hur han ställer sig till ordet. ”Det får vara hans bedömning såklart, men det är en fråga om hur man definierar ordet.” Tjänstepersonen håller inte med: hon har skött sitt ansvar ”alldeles utmärkt”. I ett relaterat fall fick samma tjänsteperson fria händer att buda hem en tavla till slottet som landade på nära en miljon; Madell kallar det otillåten direktupphandling. En varning är en intern åtgärd. Den ersätter inte prövning. Den är den mjuka landningen när kommunen själv definierar vad som är brott.

Skinnskatteberg: familjeföretag, jäv, nej till polisanmälan

I Skinnskatteberg är jäv inte en bisats. Jonny Emtin (SD) är kommunstyrelsens ordförande och kommunens ende heltidsarvoderade politiker sedan september 2024. Dessförinnan arbetade han som grävmaskinist i sin frus företag, där han sitter kvar som styrelsesuppleant. SVT har begärt ut fakturor från en ramavtalsentreprenör. Underentreprenör: bolaget som ägs av Emtins fru. Perioden september 2024–november 2025: 1 526 400 kronor till familjeföretaget. Ett sextiotal fakturaunderlag knyter Emtin till rapporterad arbetstid. Han säger att kommunen inte har betalat honom direkt.

Hockeyrinken på Masbo IP kostade kommunen 280 000 kronor. En extern granskning, beställd av kommunstyrelsen, fann att Emtin suttit på två stolar: beställt installationen som ordförande och haft post i företaget som utförde den. Granskarna skrev att osynliga underleverantörer försvårar kontroll av jäv och inte är förenligt med lagen om offentlig upphandling. Risk för ”betydande förtroendekriser”. Emtin: ”Det är en liten ort. Att det är jäv, jag tar till mig det.”

Den 14 april 2026 avstod kommunstyrelsen från att polisanmäla. V och S yrkade anmälan. Vice ordförande Bo Öberg (M) kallade det fjantigt och sade att formella fel inte var så graverande. Den 5 maj beviljade fullmäktige ansvarsfrihet för kommunstyrelsen efter stormig debatt. Revisorerna rekommenderade ansvarsfrihet men riktade anmärkning: styrning, uppföljning och intern kontroll hade inte varit ändamålsenlig. Parallellt utredde Riksenheten mot korruption misstänkt trolöshet mot huvudman i kommunen, utan namngiven misstänkt i det öppna. Mönstret är slutet: den som skulle anmäla sitter i rummet som ska anmälas.

Integritets- och maktproblemet: tre trösklar

Håll isär tre trösklar.

Den mjuka landningen uppstår när de tre trösklarna blandas ihop. Kommunen säger att det inte är brott, och slutar därmed också att rätta jäv och upphandling. Åklagaren säger att det inte går att bevisa otillbörlighet, och det läses som att inget fel begåtts. Visselblåsaren som pekade på handlingarna får gå, därför att ”förändringsarbetet” kräver någon annan. Offentligheten ser ett avslöjande. Systemet ser en avslutad internprocess.

Därför är tystnaden inte bara rädsla. Den är rationell. Om larmet kostar jobbet och sällan leder till anmälan, ännu mer sällan till åtal, och nästan aldrig till fällande, är den som tiger inte dum. Den är anpassad. Forsbergs poäng om visselblåsarsystem som inte fyller funktionen är då inte en kulturspaning. Den är en beskrivning av incitament. Läs också Motverkets genomgång av visselblåsarlagen.

Vad läsaren ska göra med det här

Vanliga frågor

Är Sverige sämst i Norden på korruption?
Inte om Island räknas. CPI 2025: Danmark 89, Finland 88, Norge 81, Sverige 80, Island 77. Sverige har tappat mest sedan 2015 och ligger kvar på sin lägsta nivå.

Betyder ett frikännande att inget fel begåtts?
Nej. Ystads tingsrätt fann att förmåner lämnats men inte att de var otillbörliga. Upphandling, jäv och förtroende prövas på andra spår.

Måste kommunen polisanmäla?
Det finns i dag ingen generell anmälningsplikt för kommuner vid misstanke om korruptionsbrott. Det är ett av förslagen Transparency och samverkansforumet lyft. Utan plikt blir anmälan en politisk omröstning, som i Skinnskatteberg.

Är UG:s 80 skandaler samma sak som 80 brott?
Nej. Det är en journalistisk genomgång av misstänkta oegentligheter. Den här texten använder tre belagda fall för att visa hur mönstret ”sen händer inget” ser ut när det går att följa i dom, mejl och protokoll.

Källor