Missbruk av offentlig ställning: nya brottet från 1 augusti 2026

Den 1 augusti 2026 infördes brottet missbruk av offentlig ställning. Det träffar bredare än tjänstefel – men kräver uppsåt. Motverket går igenom lagen, Statskontorets vägledning och vad som fortfarande faller utanför.

Sammanfattning: Den 1 augusti 2026 trädde det nya brottet missbruk av offentlig ställning i kraft i 20 kap. 2 § brottsbalken, efter riksdagens antagande av betänkande 2025/26:JuU40 om Prop. 2025/26:217. Syftet är att täcka korruptionsnära missbruk som tidigare ofta hamnade utanför tjänstefelsregeln – särskilt när det inte rör ren myndighetsutövning. Samtidigt är tröskeln hög: det krävs uppsåt och lagstridig handling för otillbörlig förmån eller otillbörligt missgynnande.

Motverket granskar vad som faktiskt ändrats, vilka som omfattas, och varför lagen varken är ett genombrott mot all maktmissbruk eller en tom symbol. Kontexten är densamma som i vår granskning av Sveriges korruptionssignaler i upphandling och jäv: offentlig makt, svag kontroll och förtroendeskador som sällan syns i rubriker om “klassiska” mutor.

Varför lagen kom just nu

Tjänstefel har länge varit den centrala straffregeln mot felaktig myndighetsutövning. Problemet, som lagstiftaren beskriver, är att mycket av det som skadar det allmänna inte sker i form av ett formellt förvaltningsbeslut: upphandling, resursfördelning, stöd till näringsidkare, jävshantering, intern information och offentligt finansierade privata uppdrag. Där har korruptionsnära beteenden kunnat falla mellan stolarna.

Statskontoret sammanfattar att det nya brottet är en utvidgning av korruptionslagstiftningen och gäller den som arbetar med offentligt finansierad verksamhet – oavsett om det är stat, kommun, region eller privat utförare. SKR:s cirkulär 26:25 lyfter särskilt att många kommunala och regionala åtgärder inte är myndighetsutövning, och att just därför tjänstefel ofta inte räckte.

Vad som faktiskt är straffbart

Tre rekvisit måste hållas isär:

Koppling till offentlig tjänst, uppdrag eller verksamhet. Handlingen ska ske “vid utövandet av” rollen. Statskontoret betonar att det kan ske även utanför arbetstid, så länge kopplingen finns, och även om personen överskrider sin befogenhet.
Lag- eller författningsstridigt agerande eller underlåtenhet. Det räcker inte med dåligt omdöme. Det måste strida mot lag eller annan författning.
Uppsåt riktat mot otillbörlig förmån eller otillbörligt missgynnande. Oaktsamhet räcker inte. Rena felbedömningar och osäker rätt ska enligt Statskontoret inte straffas under den nya regeln.

Exempel på situationer som lagstiftaren och vägledande myndigheter pekar mot är uppsåtligt åsidosättande av jäv, olagligt stöd till enskilda, eller andra författningsbrott kopplade till förmån eller missgynnande – inklusive i upphandlingsnära miljöer. Upphandlingsmyndigheten har redan börjat besvara praktiska frågor om hur regeln kan träffa upphandling.

Vem omfattas – och vem undantas

Omfattningen är bred:

anställda i stat, kommun och region
förtroendevalda (med särskilda undantag för vissa beslut i beslutande församlingar enligt lagtexten)
privata utförare när de utför offentligt finansierade uppgifter, t.ex. viss vård eller besiktning
personer med offentliga uppdrag även i internationella sammanhang

Statliga arbetsgivare är skyldiga att åtalsanmäla vid skälig misstanke, på samma sätt som vid mutbrott och tjänstefel. Kommuner, regioner och privata aktörer har enligt Statskontoret inte samma formella skyldighet, men bör polisanmäla misstankar. Det är en praktisk asymmetri: staten måste agera, övriga “bör” – vilket riskerar att just den lokala upphandlingsmiljön där Polisen tidigare sett få anmälningar fortsätter att underanmälas.

Vad lagen inte är

Missbruk av offentlig ställning är inte en allmän paragraf mot “dålig myndighetskultur”. Den ersätter inte:

Tjänstefel vid myndighetsutövning (där även oaktsamhet kan räcka i vissa fall).
JO-kritik, som inte är straffrätt men ofta är det snabbaste offentliga verktyget när rutiner och rättssäkerhet brister.
Visselblåsning, offentlighetsprincip och jävskontroll som förebyggande mekanismer – se visselblåsare mot myndighet och offentlighetsprincipen i praktiken.

Ett aktuellt exempel på skillnaden mellan tillsyn och straffrätt: den 22 juli 2026 kritiserade JO Migrationsverket (dnr 2821-2026) för att myndigheten inte gett ett ombud möjlighet att styrka sin behörighet enligt 15 § förvaltningslagen. Det är rättssäkerhetskritik om handläggning – inte automatiskt ett brott enligt den nya paragrafen. Men det visar samma underliggande risk: när myndigheten hoppar över enkla processgarantier blir den enskildes rätt till representation och delgivning skör.

Kopplingen till Motverkets korruptionsbild

I korruptionsgranskningen syns att riskerna ofta ligger före annons och efter avtal: kravskrivning, vänskapsband, bisysslor, avvikelser och attest. Det nya brottet är konstruerat just för den typen av uppsåtligt författningsbrott utanför klassisk myndighetsutövning. Om lagen blir mer än symbolik beror på tre saker:

om arbetsgivare faktiskt anmäler skäliga misstankar
om åklagare orkar bära bevisbördan kring uppsåt och otillbörlighet
om allmänheten och medier begär ut handlingar tidigt – innan spåren raderas eller “normaliseras”

Utan det blir 1 augusti bara ett datum i SFS, medan upphandling, jäv och tystnadskultur fortsätter i samma spår.

Vad du som privatperson eller visselblåsare bör tänka på

Dokumentera mönster: beslut, mejl, jäv, upphandlingsunderlag, fakturor, tidslinjer.
Håll isär spår: JO/tillsyn, polisanmälan, visselblåsarfunktion och offentlighetsbegäran är olika verktyg.
Påstå inte brott i onödan: uppsåt och otillbörlighet är juridiska bedömningar. Publicera vad handlingarna visar; låt åklagare pröva brottsrekvisiten.
Praktisk vägledning: begära ut handlingar, JO-anmälan och visselblåsning mot myndighet.

Slutsats

Den 1 augusti 2026 fick Sverige en bredare straffrättslig regel mot korruptionsnära missbruk i offentlig verksamhet. Det är ett reellt lagstiftningssteg jämfört med ett tjänstefelsbegrepp som ofta stannade vid myndighetsutövning. Men lagen kräver uppsåt, lagstridighet och otillbörlighet – den straffar inte dåliga beslut i största allmänhet. Om den ska minska skadan på det allmänna måste anmälningar, utredningar och offentlig granskning följa med. Annars blir brottet ännu en paragraf som finns på papper medan de praktiska läckorna i upphandling, jäv och kontroll kvarstår.

FAQ

När trädde lagen i kraft?
1 augusti 2026, enligt riksdagens beslut och SFS 2026:1420.

Ersätter det tjänstefel?
Nej. Tjänstefel finns kvar för myndighetsutövning. Det nya brottet kompletterar genom att träffa annan offentlig verksamhet och offentligt finansierade uppdrag.

Räcker oaktsamhet?
Nej enligt Statskontorets vägledning. Det nya brottet tar sikte på uppsåtliga lagöverträdelser kopplade till otillbörlig förmån eller missgynnande.

Gäller det privata vårdgivare och liknande?
Ja, när personen utför offentligt finansierade uppgifter.

Måste kommuner åtalsanmäla?
Statliga arbetsgivare har skyldighet vid skälig misstanke. Kommuner och regioner bör enligt Statskontoret polisanmäla, men har inte samma formella skyldighet.

Är detta juridisk rådgivning?
Nej. Texten är en källbaserad granskning. Individuella misstankar måste bedömas utifrån akten, förarbeten och gällande rätt.